Mirrepirre

Jag har en blogg nu. Det tog mig bara sisådär en månad att komma fram till huruvida jag skulle ha en eller inte.
Sen tog det mig ungefär ytterligare en månad att fixa en blogg, ta bort den, fixa en ny, ta bort den, ge upp, vänta en dag, fixa en ny, bli irriterad, ta bort den, fixa en ny .. och, ja, ni som känner mig vet ju om att det inte direkt är olikt mig att vela fram och tillbaka och tjorva. Kanske borde heta Miriam Tjorven Öhman istället för Miriam Emilie Öhman. Alla tror ändå bara att Emilie är "Emelie". Ingen förstår ju att det är som Emilia fast med e istället för a. Bannade krångel..
Denna veckan och helgen innan och halva den här helgen har varit så otroligt underbart mysig och bäst. Daniel kom hit, torsdagen, den 25e.
Han skulle egentligen komma den 26e men.. Ah, fick världens chock. Jag skulle snart sluta min lektion och susa hem, när Daniel smsade mig och frågade om han kunde ringa om ett tag. Så.. jag slutar, går ut och han ringer och säger "vänd dig om".. .. och så stod han där! Blev så överraskad och chockad och glad så jag nästan svimmade. Visste inte var jag skulle ta vägen.
Vi myste på.. åt grymt mycket pizza. Okej, kanske inte så mycket, men jag blev så mätt så.. det kommer att räcka till för ett år framåt i alla fall. Vad mer gjorde vi.. Vi gick till Konsum väldigt mycket och bunkrade upp med cola då en viss herr Gustafsson är totalt besatt. Herre, vad vi har varit onyttiga.. Paj, tårta, chips, godis, popcorn, kladdkaka, munkar.. och ah, vi bakade bullar också! Oj, vad vi bakade bullar. Mycket goda bullar.
Vi hann också med att träffa Patricia, som för övrigt, var på sitt allra dampigaste humör, om ni ursäktar svenskan.
Herre min skapare säger jag bara.
I alla fall... dagen började med att jag och Daniel åt, förmodligen världens äckligaste, taco-buffé på SUB.
För mycket pengar för för äcklig mat. Ick. Sen fick jag mig ett par mycket mysiga vantar, lila (tänkte chocka världen och vara lite färgglad för en gångs skull), som Danielpaniel köpte till mig. Nu kanske jag får tillbaka känseln och blodcirkulationen i händerna. Kanske.
Sen mötte vi Patricia på busstationen. Hon skulle köpa en jacka men det slutade med att hon köpte en typ.. air refreshener eller något sådant.. som såg ut som bacon luktade därefter.. och Daniel köpte en läsksaftnånting i mycket mysig flaska till mig. Blev mycket glad, mycket glad. Dock så kommer jag förmodligen aldrig ha hjärta till att öppna den. Sen wastade vi cash på mat på Österns pärla eller vad den där restaurangen nu heter.. Anyhow. Grymt äcklig mat och trashy servitris. Människan såg ju inte riktigt klok ut. Nåja, någon dag senare.. typ.. dagen därpå? tror jag det var? så stanade vi oss igen, jag och Daniel då.
Vi gick till Roasters och fikade lite. Fick min älskade hallonsoda och en Gigantisk muffin. Efter det så gick vi, halvt ihjälfrusna, till Baan Thai, där vi fick Riktig, Varm och God mat och inte halvkall mat som var seg och slemmig.
Nej, vi var mycket mätta och nöjda efter Baan Thaiandet.
Vi knatade till Hemmakväll och fixade Little Britain, första och andra säsongen. Sedan movade vi oss hela långa kalla vägen till SF och satt i ungefär.. en och en halv timme och väntade på att bioskrället skulle börja. Vi dog som två gamar som inte fått ett as på över en månad, då vi var tvungna att stå ut med.. två.. mycket hemska.. fjortisar som skrek och svor och pratade i telefon och fnissade och pratade om killar och om vem som hade strippat för vem i cam och .. herre min skapare. Så ni förstår.. att vi blev oerhört lättade när dom gick därifrån. Så vi väntade.. sen fick vi komma in i salongen. Vi satte oss där och väntade och myste ner oss och allt var såå mysigt.. sen kom dom.. dom fruktade.. dom hemska.. Them..
Dom satte sig brevid mig. Höll ta mig fan (ursäkta franskan) på att dö! Flyttade mig Väldigt nära Daniel. Så där satt dom.. heela förbannade filmen igenom och pratade och babblade och tjöt och skrek och.. oh HERRE GUD vad nära jag var att vända mig och skrika deras två hjärnceller ur led. Filmen, var för övrigt, Grymt äcklig. Besökte Daniels axel väldigt mycket och blundade nästan hela filmen igenom. Har blivit så.. ohärdad. Och ah, det var Mirrrors vi såg by the ways. Tittade inte i en endaste spegel på hela kvällen och natten och morgonen och dagen därpå. Det blev Väldigt mycket little Britain när vi kom hem. Det lindrade lite att få studera Andy och Vicky Pollard och Emily Howard.

-Im a lady and I do lady things.. and.. shit.

Vi tuggade på lite bullar och myste på.
Och ah.. idag åkte han hem. Lyckades hålla borta tårarna nästan hela dagen men.. när vi hade sagt hejdå och grejs.. när vi gick åt varsitt håll.. då kom det. Som om någon hade tyrckt på en knapp.. Det bara forsade ner.
När jag kom hem och stängde ytterdörren så rasade jag ihop på hallgolvet och grät som en liten blå. Nikki måste ju ha trott att jag hade fått en flipp eller något.
Tänkte lägga mig i sängen och vila ett tag men.. det gick fetbort alltså. Känns som att sängen fortfarande är varm där han har legat. Han sitter kvar i sängkläderna.. Hela mitt rum luktar Daniel.. Hans tröja är kvar.. gropen från hans huvud i kudden.. hans disk och grejs.. Du är här liksom men jag kan.. varken se eller röra dig.
Herre vad tragiskt detta låter...
Saknad är utan tvekan det värsta som finns..
Käkade lite bullar för ett tag sen. Höll på att svimma lite. Åt knappt någon middag så mitt blodsocker sa Adieu for good.
Vet inte riktigt vad jag ska hitta på sen senare i natt.. kommer inte kunna sova för fem öre.
Kanske borde nöta igenom lite Family guy eller American dad. Ingen vet.. ingen vet..